jvmbloggen

Jag vet ingenting om hur det är att spela ett JVM. Ingenting om pressen, den lilla rinken, jag vet inte ens hur den blågula matchtröjan känns. Detta säger jag inte för att få era sympatier utan bara för att för mig själv förklara hur häftigt det är att få chansen att sätta sitt hockeysvettsluktande handavtryck i form av text i en livs levande JVM-blogg. Jag känner stolthet men mest en nervositet inför det här inlägget. Jag har kanske inte legat sömnlös men jag har grunnat över hur jag ska använda min tid i rampljuset. Grunnat och tvinnat mitt skägg av slutspelskaraktär.

Först var jag inne på att lägga upp en bild på mig och be er kommentera men kom snabbt till insikten att det var att skjuta sig själv i foten, kanske rakt i ansiktet. Att försöka ge sig på Tim och Adam på deras egen hemmaplan är som att ge sig på Gudrun Schyman på hennes, en diskussion om feminism. Eller var det dans? Mitt, i sammanhanget brådmogna, med tiden slitna och hängiga ansikte är inget smötöserna vill ha som avsked på denna blogg. Jag var tvungen att gå vidare i mina tankegångar.

Sedan kom jag att tänka på idrott. Gav mig i slag med att försöka sammanfatta hockeyturneringen som spelats på andra sidan men ska i sanningens namn erkänna att jag bara sett en match. Den första. Jag satt där stolt och upprepade för min sambo ”honom känner jag” så fort någon av mina pojkar tog i pucken. Men med så lite kött på benen gick det inte att få ihop en text som med värdighet kan kallas för blogg och att skriva spaltmeter strunt om ämnet det klarar de riktiga journalisterna så bra på egen hand.

Vad jag däremot följt slaviskt är den här bloggen. Redan i fosterstadiet då jag fick höra om den blev jag spänd, visst kan pojkarna läsa spel, göra mål och bära upp ett par Jofa-mjukisar men hur skulle de kunna roa en publik i text. Det visade sig att det skulle gå galant även om vissa Paradise Hotel-referenser flög över mitt huvud. Där faller också alla tankar om att skriva något festligt om Svartenbrandts dotter. Även om just det får ses som en väldigt öppen dörr.

Här sitter jag då, timmarna innan den här bloggen ska stängas för gott och brottas med en text som inte liknar någonting. Försöker leta liknelser med svinkylan i Canada och den som varit här i Västerbotten men när jag går till balkongen för att kika på termometern visar den knappa 8 grader. Jag sitter i skiten, som Fredrik Warg skulle ha sagt efter en match med magproblem.

Så. För att ta mig ur den här knipan låter jag mina husgudar (nåja) Takida, avsluta den här bloggen med ett utdrag från deras musik (nåja).

”The pride is not broken,
It still lingers on, the fight
The fight’s already won, you’ll see.”

Jag är stolt över er pojkar. /19

hemma igen efter ännu en helvetetsresa. Allt började med att planet från London var sent så cirkus en 40 minuter innan planet till Skellefteå skulle åka hem, landade vi på Arlanda. Med trötta ben sprang vi till terminal3(givetvis hade vi terminalen längst bort) men väl där så såg vi att planet var försenat en halv timme. Så vi kunde andas ut. Väntan där blev längre än väntat så istället för att landa i skeå kl 21 så landade vi efter 22 istället. Men ändå lika skönt att vara hemma.

Nu är det bara att rycka upp sig, Intala sig själv att trötthet inte biter på en och sedan ska vi göra en riktigt bra match imorgon. Detta är nog sista inlägget så tack för kaffet!

/7

Nu väntar ett antal restimmar!

det blev en bra kväll, vi vann bronsmatchen väldigt övertygande. vi var bättre matchen igenom. Sedan så kollade vi på finalen, och vilken sådan det blev.

Missade första perren men den slutade 2-2. Andra perioden så tog USA ledning ganska välförtjänt då dom spelade väldigt smart och säkert och in i 3:e så stod det länge 5-3 till Amerikanerna. Jordan Eberle ska man nog nämna som en av de bästa forwards i turnering och han reducerade och även kvitterade så att matchen gick till förlängning. Väl där så skapade Canada flest chanser men på en kontring kunde john Carlson stänka dit segerpucken.

/7

Bronsmatch idag mot schweiz.

det känns bra, vi har värmt nu på morgonen där vi körde några övningar och lite djungel. Det är nedsläpp kl 15 vår tid så det lär vara enklare att orka se den.

Mackan Johansson blev avstängd efter tackling mot USA så han spelar inte, sen finns det några skador också men laguppställningen får ni se senare. Bronset ska hem!

Omgångens artist: Stefan.

/7

Annars är 4/1 en väldigt bra dag, för det är då allas favoriter i Paradise hotel kan ses i rutan igen!

mm, ni såg eller har nog läst hur det gick igår!

vi gjorde en bra match tycker jag och när vi tog ledningen så kändes det väldigt positivt. Vi hade bra fart och glöd matchen igenom. Men det vi snackat om hela turneringen var kontringarna mot oss. Igår fick dom i alla fall två kontringsmål och det blir svårt att hitta stadga i spelet då. Backarna blir osäkra och även forward blir det. Usa gjorde en bra match dom släppte inte till mycekt under matchen..

Nu går vi för bronset!

Ännu en träning avklarad i den såkallade reservrinken. För att komma dit så byter vi om och åker buss i hockeysaker för att sedan komma in i en iskall hall där tårna och öronen får lida pina. Det är klassiskt och det är sånt som gör en hockeyspelare.

En del verkar vara sugna på en frågestund, så vi får väl se om JAG orkar ta tag i det, men frågorna måste vara sköna annars så skippar vi det!

Ni som hann läsa det som stod om vi var singel eller inte, glöm det. Jag får be om ursäkt till er läsare att ni inte för suga på den karamellen längre. Tyvärr så var det en i gruppen som tog illa upp och bad mig ta bort allt. Att röja i ens privatliv tyckte han var fel. Så med all respekt, Förlåt!

Visste ni att..

.. gästbloggarna jobbas det hårt med. Beloppen vi har att erbjuda är de inte riktigt nöjda med.

..  matchen spelas 0300 inatt, tuff tid att vaka till och nästan ännu värre att vakna upp till!

.. det är fokus nu, bara timmar kvar till nedsläpp.

/7

Här har ni en bild på ”badhuset” som vi har på hotellet eller hottan som David hade skrivit!

/27

Ovan så har ni några bilder på själva arenan och runt omkring. Det ni ser är bland annat det gemensamma dusch/toan samt arbetsboden som vi byter om i. På ena bilden som ska föreställa ”förtältet” till det så kallade omklädningsrummet så bjöd vår materialare Lurken, samt bossen Staffan Landberg in sig själva. Ni får även en inblick i vårt gym, och ja det är hela vårt gym(två cyklar). Sista bilden tror jag inte behöver någon förklaring men ni får en ändå. Det är Martin i sin nyinköpta öronlappskeps.

/7